Jag läste den, och det är fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Vilken kvalificerad smörja! Otroligt illa skriven, fantasilös, tjatig och pratig, och helt utan spänningsmoment.
Vad jag förstår så får förlagen ett par tusen manus om året, varav kanske tre blir utgivna. Hur har Karin Wahlberg någonsin kunnat bli en av de tre? Hur kan ett förlag som Wahlström & Widstrand sänka sig till den här nivån? Bara för att någon kan rada upp ord i rätt ordning, beskriva vädret och vad folk har på sig, betyder det inte att personen i fråga är författare.
Men bokklubben var trevlig. Och vi enades om att Tröstaren var en svag tvåa (utom jag som skrek "noll, noll!"). Nästa gång läser vi Hey Dolly av Amanda Svensson.
2 kommentarer:
"Vad jag förstår så får förlagen ett par tusen manus om året, varav kanske tre blir utgivna. Hur har Karin Wahlberg någonsin kunnat bli en av de tre?"
Ja, sådant undrar man ibland... Vilka bättre manus som blev bortvalda för att de antagligen inte skulle sälja lika bra.
Men Hey Dolly är i alla fall en kul bok. :)
Vad bra! Jag hämtade nyss Hey Dolly på posten, och har svårt att låta bli den – men nu måste jag istället läsa grekiska dramer (min litteraturvetenskapskurs...).
Skicka en kommentar