Igår läste jag Gunilla Bergenstens Familjens projektledare säger upp sig, som kommit i pocket nyligen. Jag minns när hårdboken kom ut att den blev en riktig snackis, men då tänkte jag att jag inte orkade läsa en till mama-aktig bok om livspusslet.
Men si det var det inte! Den är så sjukt rolig, och så otroligt mitt i prick. Det känns som om Bergensten beskriver mitt liv. Jag kunde skrivit varenda mening själv, så träffad blir jag när hon skriver om hur hon har koll på allt från skolpapper och föräldramöten till matsäckar, gympapåsar, kalaspresenter och koll på var tejpen och solglasögonen finns. Medan hennes man bara softar och njuter av servicen.
Bergensten beskriver sin ilska och frustration med sån humor och träffsäkerhet att det aldrig känns gnälligt och bittert, fastän hela boken egentligen är ett enda långt gnäll.
Det enda som gjorde mig lite besviken var att hon inte presenterar någon bra lösning, eller några användbara tips egentligen. Men det kanske inte finns någon lösning...
PS: jag har ålagt min käre make att läsa boken, och i princip hotat med skilsmässa om han låter bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar