Enkät!

Enkäten från Bokhora vill jag också vara med på! Here goes:

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs snabbt efter att boken kommit ut)?

Marian Keyes, Paul Auster, Victoria Clayton, Jane Green.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Paul Auster, Marian Keyes, Jane Green, Selma Lagerlöf, Jane Austen, Elisabeth George, Reginald Hill, Katie Fforde.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Snowflake skrev om Carol Shields bok om Jane Austen. Sånt kan jag inte motstå, så den klickade jag hem i eftermiddags, för endast 1 pence på amazon.co.uk. 

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

I julas gav jag min man Winston Churchills självbiografi (det gick hem, men han har inte läst den än) och svärmor fick en hel bunt pocketar i en fin ask (himla bra idé faktiskt, den finns på Åhlléns, känns lite finare att ge bort pocketböcker på det sättet), och hon såg jätteglad ut.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Jag klarar tyvärr inte av bibliotekslån, KAN inte lämna tillbaka i tid. Min dotter, som är 9 och plöjer en bok om dagen, måste låna på bibblan, annars går vi i konkurs. Som tur är får man inga böter om man är barn...

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Pliktläser Erich Auerbachs Mimesis (läser grundkursen i litteraturvetenskap), nöjesläser Alexander McCall Smiths Espresso Tales.

Skarpt om England i omvandling

Nu har jag äntligen läst ut Dianabiografin. Äntligen kanske är fel ord, den var väldigt bra, men det ligger så mycket annat i att-läsa-högen bara.

Även om man inte är fascinerad av Diana Spencer (som jag måste medge att jag alltid varit), så tror jag ändå att man kan ha stor behållning av Tina Browns bok. Den är så mycket mer än en biografi över Diana – hon tecknar en bild av engelsk monarki, engelsk press, ja engelskt samhälle i omvandling under 1980- och 90-talen. 

Diana själv både orsakade förändringar i monarkin och i pressen, och blev ett offer för dem. Det märks att Tina Brown känner en djup beundran för Diana, men är för den skull inte okritisk. Browns skarpa blick, noggranna research och njutbara språk gör det här till en bok man inte glömmer i första taget. 

Läs, läs, läs!

Genialiskt om vardagsmeck

Igår läste jag Gunilla Bergenstens Familjens projektledare säger upp sig, som kommit i pocket nyligen. Jag minns när hårdboken kom ut att den blev en riktig snackis, men då tänkte jag att jag inte orkade läsa en till mama-aktig bok om livspusslet.

Men si det var det inte! Den är så sjukt rolig, och så otroligt mitt i prick. Det känns som om Bergensten beskriver mitt liv. Jag kunde skrivit varenda mening själv, så träffad blir jag när hon skriver om hur hon har koll på allt från skolpapper och föräldramöten till matsäckar, gympapåsar, kalaspresenter och koll på var tejpen och solglasögonen finns. Medan hennes man bara softar och njuter av servicen.

Bergensten beskriver sin ilska och frustration med sån humor och träffsäkerhet att det aldrig känns gnälligt och bittert, fastän hela boken egentligen är ett enda långt gnäll.

Det enda som gjorde mig lite besviken var att hon inte presenterar någon bra lösning, eller några användbara tips egentligen. Men det kanske inte finns någon lösning...

PS: jag har ålagt min käre make att läsa boken, och i princip hotat med skilsmässa om han låter bli.

Svenskt deckarskräp

Jag blev tvungen att läsa ut Karin Wahlbergs Tröstaren, eftersom vi skulle diskutera den i bokklubben jag är med i. 

Jag läste den, och det är fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Vilken kvalificerad smörja! Otroligt illa skriven, fantasilös, tjatig och pratig, och helt utan spänningsmoment. 

Vad jag förstår så får förlagen ett par tusen manus om året, varav kanske tre blir utgivna. Hur har Karin Wahlberg någonsin kunnat bli en av de tre? Hur kan ett förlag som Wahlström & Widstrand sänka sig till den här nivån? Bara för att någon kan rada upp ord i rätt ordning, beskriva vädret och vad folk har på sig, betyder det inte att personen i fråga är författare.

Men bokklubben var trevlig. Och vi enades om att Tröstaren var en svag tvåa (utom jag som skrek "noll, noll!"). Nästa gång läser vi Hey Dolly av Amanda Svensson. 

Alla dessa listor

Just nu ägnar sig många bokbloggare åt att sammanfatta 2008; hur många böcker man läst, vilka som varit pärlor och vilka som varit bottennapp. 

Själv ska jag gärna sammanfatta 2009 om ett år, för då kommer jag att ha bloggen till minneshjälp. Som det är nu skulle jag behöva sortera bokhyllan, räkna, fundera och klura bra länge för att få ihop mina listor. Orkar inte.

Så här kommer istället ur minnet några lösryckta tyck:

Galet bra:

The Guernsey literary and potato peel pie society av Mary Ann Shaffer

The forgotten garden av Kate Morton

This charming man av Marian Keyes

Mansfield Park av Jane Austen

New York-trilogin av Paul Auster (omläsning)

Jane Eyre av Charlotte Brontë (omläsning)

Bra:

Man in the dark av Paul Auster

44 Scotland street av Alexander McCall Smith

One good turn av Kate Atkinson

A good girl comes undone av Polly Williams

The good plain cook av Bethan Roberts

The birhday present av Barbara Vine

Orkade inte igenom:

Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson

En halv gul sol av Chimamanda Ngozie Adichie

Martha av Doris Lessing

Pinsamt dåligt:

Salong F av Åsa Mattsson

Någon sorts extas av Johan Kinde

Tröstaren av Karin Wahlberg